SB

Va riktigt taggad inför ridpasset idag, och väldigt glad för vädret som erbjöd nollgradigt och därmed behaglig ridtemperatur. Målet med passet var först och främst att han utan att ligga på eller springa iväg, lugnt och fint skulle trava över en upphöjd bom, och givetvis målet jag alltid har; att han ska vara ordentligt genomriden och bära sig och inte springa med nosen i bringan. 

 

Bommen gick bra, han låg på i början, men när jag sedan tog en kortare "anridning" hann han inte tänka särskilt mycket utan travade lugnt över. Provade sedan när det funkade utan problem att rida rakt upp med "lång anridning" och gjorde det tills det var problemfritt. 

 

Det andra målet jag ville uppnå idag var att träna lite galoppfattningar. Inte galoppera runt som en tok, det får jag göra ute, utan att han skulle vänta in mig med fattningarna. Just nu när jag fattar flyger han rakt upp i luften skenar lite och sen fattar galopp, och så får det ju inte vara. Gick helt ok till en början, sedan började han krångla. Reste sig lite en gång och höll på att dra sönder tränset för han blev alldeles för övertaggad, och det insåg jag var mitt fel. Jag taggade honom alldeles för mycket, det blev som att trycka av ett gevär när fattningen väl kom. Därför förberedde jag mig själv mentalt och honom lite lätt vid nästa fattning, och det gick så jäkla bra då! Hade blivit en tia om det hade varit dressyrtävling. Jäklar vad fint han tog den. Älskar känslan när man upptäcker ett fel, åtgärdar det och resultatet blir så jäkla mycket bättre. 

 

Kände även att jag själv blivit mycket mer stabil i min sits, har bättre styrka att stå emot när han håller på, samt har jag faktiskt bättre balans i avbrotten och kan därmed rama in honom bättre - jämfört med hur det var förut som jag minns. Skönt när man känner skillnad!