Lektion med nya tankar
Idag stod det en timmas skritt på schemat för lillhästen. Blev lite ändrat då jag fick möjlighet att vara med på Lollos lektion hon skulle rida för Jenny. Vi skulle inte jobba särskilt hårt, så det passade mig bra! Eller hästen, rättare sagt.
Började med som vanligt att trava fram osv, tänkte mycket på vår egen sits och hållning och såväl inverkan på hästen (basic), och sedan bröt vi till skritt och la oss på en volt kring Jenny. Vi skulle hitta ett bra stöd och en stadig hand som inte gav vika för hästens skull (oftast när hästen får bestämma blire o-bra, isch). Det var intressant och nyttigt! Ngt jag vetat länge/haft problem med länge är att han är typ död för höger skänkel i båda varven. Inte vänster, inte ytter elr inner utan just höger skänkel i båda varv. Fruktansvärt irriterande, och det stör mig väldigt mycket. Varför? Hur blev det så? Vad ska jag göra för att åtgärda problemet? Att ha sporre där eller spö känns inte alls som en lösning, bara en genväg. Blir ju bara sämre på lång sikt... Klurar massor på hur jag ska lösa saken.
Sen, efter det, skulle vi gå ut på spåret och blunda. Jenny sa att hon skulle säga åt oss om vi hamnade fel och gav oss instruktioner som ex. att göra skänkelvikning undan höger skänkel osv. Varför vi skulle blunda, var för att vi skulle föreställa oss vår "drömhäst", att vi satt på vår drömhäst. Lite kul! Jag valde Totilas, hihi. Först Hickstead, men det passade inte så bra för dressyr, insåg jag efter ngn minut. Vet inte hur länge vi red, men efteråt när vi tittade, va hästarna skitsnygga! Högresta och de sög och lekte bettet som tokar, både Seven och Trixi (jag såg ju Trixi från sidan, hon va sketasnygg). Kändes super, och det va så häftigt. Bara för att vi tog bort våra egna "hjärnspöken" för våra hästar vi rider varje dag, som vi kan utan och innan med alla deras brister och ersatte dem med vår "drömhäst", gick allt så mycket bättre. Fin aha-upplevelse! Mycket roligt. Och precis som Jenny sa, vi ska ju inte behöva rida runt och blunda bara för att hästarna ska bli lösgjorda och gå och suga på bettet och vara högresta i nacken, utan vi ska bara tänka större och tänka förbi hästarnas eventuella brister - som egentligen inte är några brister eftersom de "försvann" när Totilas, och i Lollos fall, PRE:n kom in i tankarna. Superintressant! Imorgon när jag förhoppningsvis ska ut i skogen och galoppa ska Seven få vara Hickstead när jag rider "dressyr i hoppstil". Och jag själv ngn bra ryttare. Hm, vilken ska vi ta? Meredith M. Beerbaum kan vi ta, hon är ascool.
Ngt jag insåg idag mer, är att jag är riktigt stel och spänd i höfterna, och känner inte hästens rörelser under mig ordentligt. Kände lxm inte när han svängde in eller hur tvära mina skänkelvikningar var. Och det trodde Jenny berodde på att jag drar upp benen när jag ska skänkla. Jag måste alltså slappna av mycket mer och bara låta benen hänga :)) Lättare sagt än gjort vet jag av erfarenhet, men jääävlar ja, jag ska jobba på det!
Den fantastiska hästen förtjänar två bilder i det här inlägget.
