Privatlektion och svar på frågor
Tänkte jag skulle uppdatera lite om Sevens träning de senaste dagarna då jag inte haft ork att sitta ner och skriva.
Börjar bakifrån :)
Onsdag: Seven fick vila.
Torsdag: Jag var helt slut, hade säkert feber (kollade inte) då jag kände mig helt deckad. Yr, kallsvettig och väldigt trött... Hade tänkt att han skulle få vila igen, men han va faktiskt väldigt pigg så jag insåg ganska fort att det inte skulle gå med vila en dag till. Så jag longerade honom och lät hnm springa av sig (kanske inte det bästa att longera när man är yr, upptäckte jag ganska snart... haha). Seven tyckte det va jättekul, och det enda han ville göra va att galoppera, och han busade faktiskt oxå! Så jag lät honom springa lite som han ville och det va han jätteglad för.
Fredag: Fick rida en sväng på praktiken, red underbara fina Arrizona. Jag gillar verkligen henne. Hade jag 80 000 skulle jag köpa henne, haha. Rätt temperament och galet lydig - jag som tyckte Seven va lyhörd, men jag tror han mött sin överman/kvinna/sto. Och det kändes jättekonstigt att sitta upp på Seven sen. Gångarterna kändes så annorlunda, temperamentet kändes så annorlunda... Jag måste säga att jag nästan blev rädd att han gick orent ett tag, men jag visste inte om jag bara fick den känslan för att jag suttit på en överschysst häst tidigare under dagen. Han va iaf extremt samarbetsvillig och ruskigt fin, trots att jag kände mig ngt omotiverad. Han lyssnade till mina hjälper direkt, utan att ifrågasätta. Han va så glad! Det var länge sen han var så samarbetsvillig och arbetsglad. Jag tror det är för att Regejs är hemma från Enköping igen, dom två älskar verkligen varandra...
Lördag: Igår red jag privatlektion för Jenny, ville reda ut alla frågetecken och allt jag inbillat mig om att han inte va schysst osv. Eller hade jag inbillat mig? Ja, det stod frågetecken överallt och jag kände bara att Jenny var tvungen att titta på hnm och ge mig raka svar. Svaren kom som en våg av lättnad... Han är inte halt, inte alls. Tvärtom, tyckte hon. Hon tyckte han hade väldigt fin form, "den högresta tävlingsformen" som är så svår att få till (så jag måste jobba på att få ner honom i låg form utan att han går bakom lod, så ryggmusklerna stärks). Hon tyckte dock att han gick lite spänd, men faktum är att jag nyligen hittat den här formen då jag själv blivit mer strikt och bestämd i min ridning, så det är inte så konstigt att han känns spänd när han plötsligt ska gå i en mer krävande form. Han orkar inte riktigt, helt enkelt. Och det är väl antagligen spändheten jag hakade upp mig på och trodde han gick orent. Åh herregud, hur ska jag någonsin kunna träna hästar? Snacka om att jag är en överbeskyddande mamma som hela tiden ser faror och problem... Jag måste verkligen träna ofta ofta så att jag har ngn som kan säga till mig att släppa på oron. Kära någon.
Så, nu ska jag framöver främst rida i en lägre form så att han får träna ryggmusklerna och bygga upp orken. Emellanåt ska jag plocka upp hnm till den högresta formen och jobba på där, men inte för länge och inte för ofta. Men nu känns det bra. Sevens finaste form hade han i maj, vid dressyrtävlingen i Dannemora - och den är vi faktiskt inte så långt ifrån!
Ska börja rida lektion för Jenny en gång i veckan, antingen en halvtimme eller timme, eftersom jag inte längre ska träna på torsdagar med gruppen. Tror och hoppas på att det kommer gå bättre, när Jenny bara fokuserar på mig och mina problem! Apropå mina problem, i fredags när jag red Arrizona märkte jag klart och tydligt att jag har en låsning ngnstans i höger sida. Har misstänkt det hela tiden eftersom jag har så svårt att böja och ställa till höger på Seven, och det blev så tydligt när jag red Arrizona. I vänster varv gick allt jättebra, trav och galopp gick hur fint som helst, och så när jag skulle galoppera i höger så gick hon plötsligt inte att ställa och böja längre, och jag kände mig helt fast. Så nu vet jag att jag verkligen måste dra till ngn kiropraktor som får fixa problemet. Och vem vet, Seven kanske blir ännu finare när jag inte är låst någonstans?
