Med jul och allt har jag inte haft tid att sitta framför datorn, hehe! Så nu kommer ni träningsuppdatering för de senaste dagarna (om jag kommer ihåg heh)!
Idag 26 dec: Red ut på "grus"vägen (mer typ snöväg) och galoppa. Han va HELT galen. Han brukar inte få galoppa särskilt mycket ute, just för att han blir så himla hyper. Alltså, det finns inte ord för hur taggad hästen blir. Han står typ och hoppar och slänger med huvudet på ett o samma ställe och kan inte gå framåt. Isch. Hur som helst, det blir ju en ond cirkel om man inte galopperar ute osv, gör man det sällan blir han ju sådär explosiv (ofta kul, men inte alltid dock... :P). Och nu ska han ju lära sig galoppa som en riktig häst, så det är bara att passa på att galoppa där man kan! Jättemysigt vare, alla grenar var tunga av snön och hängde ner över vägen så man red som i en tunnel. I full, okontrollerad galopp på en störd havremoppe. Hade det kommit en bil hade den fått väja, haha!
Nej, skämt åsido. Det va riktigt, riktigt kul. Trots att jag blev arg en gång när han bah flög iväg för att jag råkade bli lite, lite baktung för att han skygga för ngt spöke han såg i skogen. Men pösmunken vet ju när han gjort ngt han inte får, så han skötte sig. I ungefär en minut, sen blev han hyper gånger tusen igen. Men jag gillar mitt mongo ändå :) Funderar på att sätta på en martingal nästa gång jag ska ut med liknande syfte, för han var ruskigt nära att nocka mig en gång, han kastar ju med huvudet som en tok. Samtidigt skulle han behöva ngt hjälptygel som håller hans huvud uppe, för i både trav och galopp när han är het och ligger på drar han ner huvudet, vilket ger honom mer kraft och jag får minimal inverkan på honom... Finns det ngn sådan hjälptygel? Tycker det borde finnas! Jag vill ha en sån!
Igår 25 dec (tisdag): Rider i ridhuset, tränar först att han ska gå i rätt form i trav och skritt. Kändes helt ok! (svårt att säga såhär dagen efter, jättejobbigt att komma ihåg känslan man hade). Han kanske kändes ngt trött, men ändå samarbetsvillig och med på noterna. Tränade även lite fattningar från skritt och galopperade lite och försökte jobba honom så gott jag kunde, men galoppen är inte tillräckligt bra för att den ska gå att forma, typ. Det går nog, men jag är inte tillräckligt bra för det just nu känner jag. Kanske om jag hade ett bra underlag och mycket mer plats. Skulle behöva driva på honom mycket mycket mer än vad jag kan i ridhuset, just för att långsidan tar slut efter några språng, lxm. Och nu är det så svårt att rida seriöst ute på vallarna när det är 60 cm snö... Men fick till en hörna riktigt bra, då flyttade han ordentligt och jag fick en grym känsla i typ en millisekund. Han har det i sig! Man ska bara få fram det :D Fattningarna gick sådär, behöver VERKLIGEN träna på dem haha. Så svårt bara, han blir så stum och hård i munnen och överspelt överlag när det kommer till galoppen. Och då är det så svårt att samla ihop och förbereda snyggt inför en fattning... Hm, svårt dedär.
Måndag 24 dec: Julafton = massor med godis och vila!
Söndag: 23 dec: Kommer inte riktigt ihåg de här dagarna, haha. Mitt långtidsminne är inte så bra... Men jag tror att idag blev ngn form av skritt - JO! Det blev en timmas skrittarbete barbacka :P Haha nu kommer jag ihåg. Han va jättefin och på hur bra humör som helst, det kommer jag ihåg! Löddrade fint trots att vi "bara" skrittade osv. Jättefin o duktig polle!
Lördag: 22 dec: Idag blev det ungefär samma upplägg som det senare blev på tisdag (haha wuut?). Alltså, lite kontroll av formen i skritt och trav, lyhördsträning m halter och lösgörande osv och sedan galopp och fattningar. Idag fick jag till en riktigt snuskigt fin fattning, kändes som världsklass. Plötsligt händer det, typ. Svävade på moln efter det :D Märkte att jag övertaggade honom i fattningarna, för han fick sina damp efter ett antal övertaggade fattningar. Då insåg jag vad jag gjorde fel, och bara coolade ner och fattade när jag själv var mentalt förberedd. För hästen är ju alltid uppmärksam på vad jag vill. Han behöver inte så mycket förberedning. Det går lite överstyr då... Den fattningen som följde efter den aha-upplevelsen blev alltså GRYM och jag hamnade i himlen lite :))
Har tänkt mycket på Sevens form osv på senaste tiden. Han är ju så himla lågställd, lxm. Och jag har undermedvetet utgått ifrån att han är byggd så. Men när jag en gång tittade tillbaka på bilder "från förr" insåg jag att han blivit så lågställd för att jag ridit honom så. Känns lite sorgligt att det är "mitt fel", men å andra sidan antar jag att man måste göra sådana här saker för att lära sig.
Den här bilden nedan är från slutet av februari 2010, alltså nästan tre år sedan. Jäkla fin han va då! Hade haft hnm i några månader då, köpte honom ju i november 2009.
Känns surt att han va snyggare när jag köpte honom än han är nu (eller är han det?) - det "brukar" ju alltid vara tvärtom. Alla ryttare som säger "brunte för tre år sedan, och kolla nu vad fin han är!". Med Seven har formen bara gått fram och tillbaka massor med många svackor nedåt då han varit i dålig form. Men nu är jag mer taggad än någonsin att få hnm bra. Jag tror (som jag kanske sagt förut också) att den här sommaren/hösten har varit nyttig för mig. Att Seven var dålig väckte mig liksom ur mina lullerier och fick mig att inse att min ridning inte skulle hålla. Nu är han mycket bättre. Känns fruktansvärt bra.
Även den här från slutet av februari 2010 (hillevi parkkila fotat).
September 2011. Här ser man hur låg han blivit, jämfört med ex. bilden längst upp.
Här är från i somras. Här skrittades han mycket, travades lite också, men han va fortfarande inte riktigt ren. Men fin var han iaf. Skritten gjorde susen. Och ni ska se ryggmusklerna han har nu! Många månader med en framskrittning på minst 25 min har verkligen gjort sig till synes.
Usch, kommer ihåg att jag inte visste när han gick orent och när han inte gjorde det, så jag inte visste vad jag skulle göra... Usch, ovetskapen är fruktansvärd. Skulle jag fortsätta rida som om ingenting var fel? Skulle jag bara skritta? Skulle det försvinna av sig självt eller behövdes behandling? Kommer ihåg att jag först ville ta hnm till Ulltuna och röntga, men magkänslan sa fortfarande sa avvakta.
Sedan funderade jag på Thorslunda, vilket jag funderade seriöst på tills Jenny hittade ett läge där han gick rent, dvs när han var riktigt böjd och gick framåt ordentligt. Då lades Thorslunda på hyllan och jag började rida mycket mer böjt och framåt. Då fick jag själv världens svacka och hästen fick vila två veckor bara för att jag inte pallade att rida mentalt... Hm. Jobbigt asså! Kommer ihåg hur jag verkligen längtade efter att få plocka upp tyglarna och rida runt hästen och arbeta, och galoppa och ha mig, som jag gör nu i princip. Och nu gör jag ju verkligen det. Jag är så lycklig att det äntligen vänt! Men den här jobbiga perioden har helt klart härdat mig, på flera punkter. What doesn't kill you makes you stronger, as a famous singer says ;)
Och här är den senaste photoshooten på oss :) 16e september 2012. Här runtomkring var det mer veligt än någonsin om han va bra eller inte. Det var nästan som att jag hade gett upp hoppet att han skulle bli bra igen, så jag bara red lite halvhjärtat för att han inte skulle behöva stå, typ. Kommer inte riktigt ihåg, men ngt i den stilen var det iaf. Det var kanske några veckor efter den här plåtningen som Jenny såg "lösningen" vid en träning.
Hehe, blev ett lite långt inlägg här tror jag! :P men jag tror bestämt att det behövs några nya bilder. Dock är han ju inte så jäkla snygg nu, smal och eländig. Men det håller på och vänder! Med 2 kg lucern om dagen (som faktiskt inte är så mycket... i think) i bagaget borde han bli lite rultigare snart tycker jag. Och jag tycker jag har sett resultat, men det är svårt att se. Man blir ju hemmablind. Men ryggmuskler har han fått, ohja! Det kan jag se iaf :D
