SB

Sitter här och letar efter en bild till ett skolarbete. Ska ha en bild på en ponny med ett skarpt bett i munnen som ser ut att vantrivas med det. Haha. Ska hålla ett argumenterande tal med en till hästtjej i klassen och vår tes är att vi vill förbjuda skarpa bett inom ponnyhoppning. Och till de behövs bilder - men vem lägger ut bilder på sin ponny som vantrivs med sitt skarpa bett? Fyfan va svårt att hitta. Ni ANAR inte -.-

 

Och nja, jag är inte helt emot skarpa bett inom ponnyhoppning. Precis som med mycket annat tycker jag både och, men man får manipulera sin åsikt lite för skolarbetets skull hahah! Men jag kan ju ändå säga att väldigt många ponnyryttare inte borde sätta ett skarpt bett i munnen på sin ponny, för det är inte många som kan hantera det på rätt sätt... Samtidigt känns det som om den lagen aldrig skulle kunna gå och bli verklighet, för det är vardag med pelham och pessoa o jaktkandar o grejer inom hoppning, ponny som häst och det skulle bli alldeles för många protester för att lagen skulle gå igenom. Synd, egentligen. Jag tror att ridningen skulle bli rätt bra och sporten ärligare om alla lyckades kontrollera sina ponnyer med ett vanligt tränsbett. Tänk vad skickliga ungdomarna och barnen skulle bli! Och då blir dom ju skickligare när dom blir större, right? :)

 

Ja, två veckor sedan jag skrev nåt här. Shiiiiet. Har helt enkelt inte haft någon motivation alls att skriva nåt, har pysslat med Seven och haft skolan och det har liksom räckt. Har inte haft någon inlevelse i vad jag ska skriva, så då lät jag bli. 

 

Har egentligen inte det nu heller, men idag måste jag uppdatera er lite :P Kan ju börja med att säga att träningen dessa två veckor med Seven har gått både bra och dålgt. Han har varit snäll och glad och lugn vid uteritterna, och han har varit helt jävla galen likaså. Han har bland annat hoppat ner i ett dike från ingenstans, exploderat i en halt så jag höll på att flyga av av självaste kraften när han satte av. Hahaha ja... Han har visat sitt absolut sämsta humör, sitt absolut bästa. Och dessa humörsvängningar beror ju på understimulansen, och hans överhyperaktiga beteende antagligen för att han är så glad att han får börja jobba igen. 

 

Har ridit de senaste dagarna, travat i skogen och i ridhuset och jobbat på böjt spår lite och ridit igenom honom vilket Ingebjörn ville att jag skulle göra innan nästa besök. Han kändes fin på rakt spår, lite jobbigt på böjt. Kan ju bero på flera anledningar, jag tror att det är en kombination av ryggen som inte är helt bra och att han helt enkelt inte är igång. Tänker man efter, så har han ju faktiskt inte varit igång på väldigt många veckor - så vad kan man egentligen kräva av honom? Han är iaf riktigt fin i skritten, och jag känner inte av någon hälta alls. Det här känns bra nu. För någon dag sedan hade han en ritkig pissdag, och jag kände nästan att det var lika bra att ta bort honom. Han verkade ha ont överallt, frustrerad, tjurig... Men med lite hjälp från människorna runtom försvann dom tankarna och nu ska här satsas. Idag va han utomordentligt glad! Och förbannat envis haha...

 

Vi åkte alltså till Thorslunda igen idag :) Lastningen gick INTE lika bra som förra gången. Det var en åsna vi åkte med idag, herregud vad han satte sig på tvären. Inte ängslig eller stressad eller rädd, inte ens när vi skulle lasta av. Han tycker verkligen inte att det är ngn big deal att åka transport, han bara vill inte. Tja, det lär ju va lite läskigt, annars skulle han ju inte dumma sig. Men rädd? Nej, envis som en stor åsna... 

 

Ingebjörn tyckte att han va mycket bättre idag än sist, alltså stor förbättring. Gud så glad jag blev. Så lättad och glad. Gången va bättre, men ryggen va lite sne fortfarande, även om det var bättre. Han sa även att karpryggen såg bättre ut, och det har jag faktiskt inte tänkt på, att han haft karprygg. Men när han sa det så såg jag faktiskt det. Karprygg är alltså att ryggraden sticker upp lite vid korset, och hör ofta ihop med smärta. Det såg betydligt bättre ut nu. KÄNNS SÅ BRA! 

 

Ska tillbaka om tre veckor igen för att se hur det går med allt. Nu ska det vara promenad imorgon, sen ska jag börja rida som vanligt igen. Får planera ihop ett bra träningsprogram till honom. Skoj! 

 

Igår, kan vi börja med, sket jag i skolan på em och åkte till stallet för att lastträna. Har ju inte tränat sedan i somras, så ja, jag hade lite småpanik. Läraren fick lite spel på mig och tyckte inte att jag skulle få åka, men fick skinn på näsan just då och gaddade emot. Fan, är det en hästlinje lär man ju få åka till veterinären med hästen? Dom borde säga ÅK !!! Ibland är skolan lite smått fucked up. Just sayin'.

 

Iaf, till att börja med va hästen helt galen. Vårkänslorna fyllde hela honom och han trippade runt som en arab och hade sig, såå glad och speedad. Longerade honom, men i princip så bara galoppa han och bralla, och jag som va så osäker på vad som var skadligt och inte, tänkte jaha nu bryter han benen av sig eller nåt. Men det gjorde han inte. Det syntes inga spår av ngn hälta alls. Heh, mongohästen.... Eh ja, lastträningen gick ju faktiskt sämre än väntat. Och jag är så arg på mig själv. Dumma, naiva Amanda. Seriöst. Trodde jag att det skulle bli enkelt? Ja, någonstans i min lilla korkhjärna trodde jag att det inte skulle bli så svårt. Men hästen tyckte de va obehagligt och ganska snabbt sa han "fan eller", o vägrade gå upp. Med linor och en jävla massa tålamod och envishet fick jag och Peter (tack så jättemycket för hjälpen Peter!!!) upp honom två gånger. Det kändes helt ok. Vi hade fått upp hnm och utan jättestora problem, men samtidigt behövdes linorna och hästen blev stressad. Nu blir det träning hädanefter, OFTA. Det är inte snällt mot hästen annars.

 

Och vi fick ju hyra trailer eftersom Freddan redan bokat Jennys transport. Vi hyrde från Almunge, och jag kan ju säga såhär... Idag när vi lämnade tillbaka den begärde vi pengarna tillbaka. Problemen började när pappa helt plötsligt såg gnistor slå i sidospeglarna på väg hem igår från Almune. Ja, då hade luckan ÅKT NER. Luckan hade släppt. Låsen hade gått upp så luckan åkte ner. Kul liksom om det hade varit en häst där i då! Orkar inte ta upp alla fel och skit i ordning, men muttrar var lösa, reservdäck fanns inte, ingen blinkers funkade, i taket var det ett hål så Seven blev blöt under resan eftersom det regnade, det fanns ingenting att binda upp hästen med, kärran va full med SKIT från förra som hade haft den... Trevligt. Väldigt trevligt. Nej, inte precis. Trevligt med fet smittorisk eftersom förra användaren inte gjort rent. Vem vet vad för häst som stått där? En häst med kvarka? Annan sjukdom? Riktigt, riktigt dåligt. 

 

Nu då, till vad som hände på Thorslunda. Ingebjörn såg direkt när Seven stod i boxen att det var ryggen det var fel på, att han va sne. Jag fick springa med honom och sedan longera, och han sa att hästen rörde sig som han gjorde pga ryggraden som va sne osv. Vi kom fram till att vi skulle köra kiropraktik på honom och knäcka till ryggkotorna (som låg väldigt snett, jag fick vara med och känna), och sen komma tillbaka om två, tre veckor för återbesök istället för att börja släcka och leta efter hälta i benen. Det blir alldeles för dyrt och dessutom har jag inte tid. Proceduren tar troligen flera månader, vilket jag inte har. Har sagt upp stallplatsen hos Jenny och med det ska han vara därifrån innan första maj. Så vi kom överens om att vi skiter i hältutredningen och kör på kiropraktiken.

 

Har fått i uppgift att promenera två dagar nu, sedan skritta ute i skogen en vecka och efter det jobba en vecka. Inte mycket böjt spår, men ska ändå kolla upp om han känns bättre att böja, om ryggen är friare. Men inte ligga och älta på böjt spår! Sen kommer vi tillbaka, och om han inte är bra så är det en hälta i benen ngnstans, och då tar vi bort honom. Ingen kommer vilja köpa honom i det skicket, och vi är många som är överens om att han inte kommer klara av att stå på boxvila rent psykiskt. Är han bättre är det ju ryggen och låsningen som orsakat problemen, och då lär det ju bli flera behandlingar tills han är fullt frisk. Men det tar vi inte nu. Nu tar vi en dag i taget tills den dagen kommer! :) Det känns i alla fall ruskigt skönt att ha varit där. Riktigt riktigt bra. Och ja, det stör mig att jag inte åkte tidigare, men kan inte göra nåt åt det nu. Som jag sa till Jenny för ngn dag sedan - "jag tror livet går ut på att gå vidare och lära sig av misstagen!". Däremot har jag en förmåga att återupprepa misstag, så jag får nog ta och skriva upp misstagen så att jag kommer ihåg att inte göra om dem. Eller skriva dagbok! Det ska jag nog banne mej göra, hahah. 

 

Vill bara supertacka alla som hjälpt mig och stöttat mig med allt på sista tiden. Mamma pappa, Jenny o Peter, kompisarna i stallet och alla utöver dom. Kram till er alla! ♥ Vill dessutom hissa min vackra, underbara häst som ibland beter sig som en idiot (men vem fan gör inte de ;) ?) men som i grund och botten är en sådan fantastisk individ. Han va så jäkla duktig idag!