SB

De senaste dagarna har jag verkligen varit lättretlig. Riktigt pissed emellanåt, och sen jätteglad och sen frustrerad igen. Känner mig som en tidsinställd bomb blandat med grinig tonåring. Har dessutom vaknat med huvudvärk flera dagar i rad och häromdagen hade jag bitmärken i kinderna när jag vaknade... 

 

Den enda anledningen jag kan komma på egentligen, är att Seven ska provridas på söndag. Det är ju det jag vill, men det känns ändå förjävligt. Att jag dessutom hittade fler knappar på hästen i måndags gör det hela ännu jobbigare. Känns nästan som att vi skulle kunna vara på väg uppåt ordentligt nu... Han va så fin i måndags! Min fina, fina häst. Tisdag och igår fick han vila (fast igår busade han röven av sig i hagen, så jag såg det som en motion haha...), så idag fick det bli ganska lugnt skrittarbete. Men trots att det "bara" va skritt va han ändå så framåt och glad och fin. Ååååååhhhhhhh. Jag hoppas så sjukt innerligt att han kommer till ett perfekt hem. För han är så jävla värd det. 

 

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare (jo, det tror jag), att bebishästen va på dåligt humör och verkade så nedstämd en period. Jag va orolig att något verkligen va fel eller om jag helt enkelt gjorde något fel. Nu har det iaf vänt! Han är sig själv igen, glad och pigg och nyfiken och ska vara med på allt man gör. Lite grinigare kanske, men det beror säkerligen på fällningen. Men han är liksom inte sådär apatisk han nästan va ett tag. Det värmer mig om hjärtat. Värmer, samtidigt som det värker så för att jag inte kan ha honom kvar. 

 

Ja, en lite småstridig tid i livet. Det är lite konstigt, för medvetet känner jag mig inte jättepåverkad av situationen, men antagligen är jag det ändå, undermedvetet. Bara det att jag tuggar mig själv i kinderna om nätterna och därmed vaknar med fet huvudvärk ??? Så jag kanske inte är så cool som jag först trodde. Trodde liksom att jag fick min depptid precis när jag bestämde mig för att sälja, men det är fan inte lätt än. Undrar hur lång tid det kommer ta innan jag "kommer över honom". Tanken på att jag plötsligt kommer att få mycket tid är ju faktiskt lockande, men tänker man efter, så kommer jag ju bli galen innan jag vänjer mig. Har iaf en plan på att jag ska börja gymma när han är såld. För att komma i form ordentligt (för jag ska ju göra lumpen när tiden är inne ;) ), och då får jag ju mer tid när jag inte längre har hästen att sköta varje dag (i princip). Men jag får nog träna av en annan anledning oxå, slog det mig nu. Jag måste nog träna för att få utlopp av den träning jag får i stallet... Åh gud, plötsligt känner jag mig väldigt, väldigt instabil. What's wrong with me?

 

Men vad gör man. Pallrar sig igenom livet trots allt som händer.